Bättre idag :)

Fast jag är fortfarande förbannad på mamma... Nu ska jag berätta varför. Igår morse (runt 5 då dom går upp). Ens humör är ju aldrig på topp JÄMT, och iaf inte kl 5. Men ah, Diezel va jätte trött men han vaknade upp för att mamma och Janne gick upp då. Jag gick ut med han, gav han mat gick ut igen med han. Sen så fick han "övertröttbus" i sig. Och då biter han i folk. Som igår då va mig. Mitt humör va inte på topp, en hund som inte slutar biter så höjer man ju rösten allt mer och mer (Vet att det är fel). Mamma fick typ damp då och typ halv skrek -"Han är så jävla stressad, jg ska fan lägga ut en annons.." Så smälde on igen toadörren och satt där. Jag gick in till mitt rum med Diezel och både han och jag gick och la oss.

På dagen så tänkte jag inte så mkt på det som hade hänt på morgonen. För jag va så trött så jag tog inte direkt åt mig.. Sen så ringer mamma på efter middag och säger..
Mamma - Jag kommer hemm kl 9
Jag - Okej
M - Jag orker inte vara hemma
J - Okej
M - Har du lagt ut en annons än ?
J - Varför skulle jag göra det ? (med en Bitchig röst)
Sen la jag på. Blev så sur!!! Ringde min syrra och pratade med henne. Hon hade pratat med mamma innna hon ringde mig på msn. Så hade hon sagt att hon inte orkar vara hemma då han är här (Han = min bäbis Diezel).. :O Sen så hade de typ sagt att hon skulle ringa mig för detta leder ingen vart och ah, då ringde hon mig och sa så..

Mogen mamma man har ibland ?.. Jag orkar inte. Min önskan nu vore att ha en egen lägenhet. Bara jag coh Diezel och ingen som klagar. Så kan jag bevisa att Diezel kommer bli (han är nu me) en underbar hund. Labbar brukar vara Över busig, och har jätte mkt kraft isig och vill alltid hålla på och älskar att jobba med hjärnan osv. Så det är ju inte konstig att han blir så som han blir mellan bus & sömn.. Men det är just därför jag också tar han i min famn och hållar fast han med "våld". Då somnar han.. Och det blir allt bättre och bättre.

Ne usch, va sur jag blir bara att tänka på henne. Janne (mammas man) kom hem runt 7 igår, han sa inte äns hej till mig.. "Det är ju mitt fel allting"...

Fast denna dag började bra, Diezel pep och voffade runt 5 då han hörde mamma och janne vakna. Men jag busade med han i sängen för att mamma ville ju inte ha något med han och göra ?!.. Sen så gick vi ut och då såg jag/vi H så vinkade vi och så sa han "hej voffe".. Ett leende på läpparna fick man iaf.