Mobboffer nr 1
Jag har verkligen INGEN kompis.. Eller jo iof har min Sanna i gbg och H här i enköping men han träffar jag bara mellan 5-30 min om dagen då han går av bussen. Men ingen"riktigt" här, jag trodde att Jessi vad min kompis. Men ja, så mycket bryr hon sig. Har träffat henne ca 5min under dom månaderna jag har bott här. Och hon själv har varit här mkt längre. KUL! Är det verkligen så förjävligt att vara med mig ? Är det verkligen så förjävligt att jag har en hund ? Varför måste ALLTID jag ändra på min vardag för att kunna träffa er? Svårt att inse att jag har en valp, men det är ju lixom inte att det är förbjudet att träffa mig då.. Ne men rent ut sagt så är det ju fel på mig.
Jag önskade att jag kunde fly från allt detta. Som jag gjorde i torsdags, men det blev ju bara värre =(
"Detta är mitt hem" - Vad är det för något ? Jag har aldrig riktigt kännt mig som hemma. Vart är mitt hem ?
upplagd av Pelefant @ 09:49
2 kommentarer:
Hej, igen!
Tar mig friheten att titta förbi ännu en gång. - (Hittade förövrigt din blogg tidigare via Bloggportalen).
Jag känner sympati för dig, då du inte tycks ha det allt för lätt.
Känner igen mig i dina frågor, som jag oxå ställt till mig själv ett X antal gånger under årens lopp. - Den enda raka som jag kan rekommendera dig att göra är att följa din inre röst. Bara du vet innerst inne vad som är bäst för dig själv! - Men även fast du inte vet alla svaren just nu, så se det ändå som något positivt att du ställer dessa frågor till dig själv! För det e att ha kommit en god bit på vägen! ;)
Själv brukar jag tänka att det e bättre att ha livskriser och ifrågasätta sig själv och sin omgiving när man fortfarande e ung, och kan göra något åt sitt liv, än att få dessa livskriser när man e gammal, och inte kan göra något annat än att ligga i nån sjuksäng på nåt ålderdomshem och ångra sig.
Är annars övertygad om att du "tänker som du tänker" med dessa frågor, inte för att du är en svag individ, utan för att du e STARK! Du vågar ju ifrågasätta det som e fel, och det ska du vara stolt över!!
Sen att du möter på motstånd från din omgivning bara för att du går din egen väg, är inte alls förvånande. Läs i vilken historiebok som helst, så kommer du finna att starka individer som vågat vara sig själva och gått sin egen väg, i alla tider har varit väldigt utsatta från såna som tycker att man bara ska "rätta in sig i ledet". Men bry dig inte om dem!! Finn dig själv och gör det du tror på!! Inte för att det är lätt, utan just för att det är en tillräckligt svår utmaning för en person av din kaliber att klara av!
Lycka till!! - Ha det bäst!!
M.v.h.,
Hej igen!
Tack så mycket för dom värmande orden!
Vet dock inte vad jag ska skriva tillbaka :) Men det du skriver har du rätt i, och jag själv vet inerst inne det också. Men just nu så kommer saker på varandra hela tiden. Och jag är inte så stark att dra upp mig själv vissa gånger. Tack och lov har jag min vovve. Nu vet man verkligen varför hundar kallas för "människans bästa vän".
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida